Dag 89; Nu vill jag hem

Efter ännu en dag av innesittande så börjar man bli lite smått rastlös och orolig. Kommer det aldrig få ett slut det här? Hur kommer det att utvecklas? Tänkt om det blir värre än vad det redan är. Det här kan ju sluta i en total katastrof. Det värsta är att vi inte har en aning! Grekiska nyheter är inte så lätta att följa och de svenska tidiningarna är inte de snabbaste på att uppdatera och på att ta med det som är viktigt för oss som är här att veta. Inget emot de svenska tidningarna eftersom de såklart riktar sig mot svenskarna som faktiskt befinner sig i Sverige. Jag vet inte vad jag ska få information ifrån. Vi får lite uppdateringar av vår studentorganisation men annars är det inte mycket vi vet egentligen.

Satt och kollade på grekiska nyheter igår och ett antal gånger så visade de poliser som använder sig av sina pistoler nu. Det känns lite oroväckande. Börja inte med sånt nu för då blir det bara värre. Idag så kommer rapporten om hur pojken dödades och om det visar sig att skottet gick rätt i bröstet på honom så kommer det troligtvis bli den värsta natten hittills ikväll. Det känns också kite sådär.. värre än det här? är det möjligt? Vad händer då? Frågorna är många och svaren uteblir..

Igår tog vi oss i alla fall ut för att äta lunch. Vi gick omkring i de bättre områderna och det ser det faktiskt helt okej ut. Det är poliser och brandmän ute såklart men det var inte alltför mycket brända byggnader och krossade rutor. Vad jag har förstått av nyhetssändningarna så har demonstranterna nu tagit sig till andra delar av Aten. Själva centrum ska tydligen vara ett totalt kaos där INGET finns kvar. Gatan där min skola ligger har jag inte vågat gå till än men jag har hört att den ser ut som centrum så det finns nog inte mycket att komma tillbaka till där heller.

Skolan ska börja imorgon men jag vet inte om planerna kommer ändras. Det får vi nog se senare idag eller ikväll. Det låter ju inte lovande just nu när helikoptern som städigt cirkulerar på kvällarna är uppe redan nu. Ännu en till dag i fängelset. Det börjar kännas lite som ett krig det här. Tur att inget är riktat mot oss. De håller sig ganska bra för sig själva demonstranterna och poliserna men hamnar du emellan så ligger du riktigt dåligt till.

Kan fortfarande inte förstå att det händer. Det har nu gått så långt att jag tittar på nyheterna, ser en molotovcocktail kastas och poliser som springer, utan att ens reagera. Det här har på något sätt blivit vardag nu. Det går inte att ta in det. Man tittar på bilder, läser nyheter och ser filmer men hjärnan vill inte förstå. Tänk er att ni vaknar upp en dag och får höra på nyheterna att hela Stockholm är sönderslaget, ganska ofattbart va??

Har just nu en mening som rullar i mitt huvud om och om igen; Det är inte sant, det är inte sant, det är inte sant! Några sekunder senare vaknar jag upp och inser att det här numera är min verklighet och att molotovcocktails, brända byggnader, skottlossningar och ett ständig klump i magen tyvärr ingår i den...

Kommentarer
Postat av: Maryam

Usch Irene. Verkligen synd att du behöver vara med om detta. Jag vet precis hur det känns, minns känslan än idag och det är inget roligt :( Du får verkligen vara glad att detta inte är riktat mot dig och att allt sker på gator och det inte kommer något uppifrån. Att sitta inne och hoppas att bomben inte slår ner på just ditt hus är, utan att överdriva, 1000 ggr jobbigare.

Hoppas det löser sig snabbt och du kan komma hem. Nu lär du uppsakatta Sverige! :) Det ordnar sig nog, de tröttnar säkert snart. Kramkram. /Maryam

2008-12-10 @ 12:20:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0